Vissa dagar känns det som att ingenting är rätt, men andra dagar känns hela världen perfekt.

Det är som ingredienser i ett hemligt recept, som ofta smakar gott men ibland smakar knäppt.

Himlen kan vara svart men den känns ändå blå, ibland är den ljus men man tycker den är grå.

Ibland skjuter man alla bollarna i mål, men vissa dagar är det som att ingenting går.

I mitt huvud. I min kropp. Överallt.

Som ni självklart har märkt har jag inte skrivit på över en månad. Livet är just nu väldigt hektiskt och jag känner att det är svårt att räcka till. Har två veckor kvar på praktiken, helt sjukt. Hoppas verkligen att jag klarar mig! Läraren från högskolan kommer på besök nästa fredag, då gäller det att vara förberedd. Hon är ju förhoppningsvis inte där för att stjälpa, utan istället hjälpa! Längtar tills det är överstökat, då kanske jag kan bli mig själv igen och njuta av den sista tiden med de underbara barnen och pedagogerna!

Om dryga veckan fyller jag år. Ett helt år äldre, känns ofattbart. Var tog augusti och september vägen?! Jag hänger inte med. På söndag blir det lite prebirthday party hos pappa och nästa helg igen middagsmys hos mamma. Skönt att jag slipper ordna något själv, det varken orkar eller känner jag för. Håller tummarna för att lillebror kommer ner en sväng, en hel månad sen vi sågs sist. Saknar min fina familj! Som tur är har jag min prins som står ut med mig dag in och dag ut. Heder åt honom!

Tror ni inte att jag har åkt på en förkylning, såklart när det är som minst lägligt. Det har självklart satt sig på stämbanden, bådar gott inför morgondagens sångsamling. Blir det inte bättre får jag nog lämna över ansvaret till någon annan. På tre veckor har jag hållt i två samlingar, inte okej. Men har verkligen inte funnits någon tid. Möten och dokumentation har tyvärr gått före, sorgligt.

Nu måste denna kvinna försöka sova..